Du är inte ensam, även om det ibland kan kännas så ute i pisten. Men det är med goda skäl som det finns något som alla skidåkare fruktar.
Der er noget, alle skiløbere frygter. Fra nybegynder til ekspert.
At gå i skistøvler
Har du någonsin funderat på hur det känns att inte ha knän? Visst, det låter galet, men du har säkert gjort det förut. Du vet, när fötterna gör lite ont och det samtidigt känns som om knäna har försvunnit. Där står du i dina pjäxor och står inför en mycket lång och brant trappa. Du måste gå på toaletten och har inget annat val. Du måste gå ner. Med en obekväm gångart tumlar du neråt på ett långsamt men säkert sätt. Definitivt inte den coolaste rörelsen – inte ens på vägen upp igen när man utbyter blickar med andra stelbenta skitstövlar som frenetiskt kämpar sig ner. Här har vi alla fått ögonkontakt med en glad snowboardåkare som nästan dansar bort i sina bekväma stövlar
Vad gör man: Låt oss vara ärliga – skidpjäxor kommer aldrig att vara de mest bekväma. Men om du har möjlighet skulle jag definitivt rekommendera att du investerar i ett par. Numera har det utvecklats fantastiska pjäxor som mer eller mindre kan anpassas till dina egna fötter. Det gör mindre ont och de passar bättre. Men hur undviker man att det känns som om knäna har försvunnit? Ett enkelt men bra knep är att öppna kängorna så brett som möjligt. Och kom ihåg att alla andra vaggar runt med en rolig pjäxgång.
Tåge og dårlig sigtbarhed
Finns det något värre än när en tjock dimma har lagt sig över berget och sikten är noll? Jag tror inte det finns det. I en perfekt värld skulle det snöa hela natten och vara soligt hela dagen, skulle de flesta säga. Då är snön bra, vädret är utmärkt och den hisnande utsikten kan avnjutas till fullo. Naturligtvis är det inte många sporter som erbjuder den här typen av landskap. Men det finns tillfällen då vädret inte är på vår sida, och det håller inte oss alla tillbaka. Imponerande nog ger sig många av oss ut i dimman med en sikt som knappt når upp till skidspetsarna. Faktum är att det känns lite som att vara fångad i en gigantisk bomullstuss. En del tycker att det är kul, men de flesta föredrar det fina vädret, som också är säkrare.
Vad gör man: Ärligt talat måste jag erkänna att det ibland är bäst att lämna skidorna på och ta ledigt en dag. Jag vet att det är svårt, men om vädret är omöjligt lönar det sig att spara energi till nästa dag. Dessutom kan kraftig dimma också leda till osäker skidåkning i pisten och situationer kan uppstå som kan sluta illa. Så mitt bästa råd är att hålla ett öga på väderprognosen och se till att du maximerar dagarna med bra väder. På så sätt kommer du inte att känna att du förlorar bra skidåkningstid. Och det brukar ju alltid finnas aktiviteter, butiker eller afterski-barer att fördriva tiden med.
At rejse sig op efter et styrt
Ja, det händer då och då – av en eller annan anledning kysser man snön. En del åker för fort, en del missar en puckel och en del bara korsar skidorna över varandra. Och så finns det de av oss som lyckas tappa balansen i en kö eller framför en restaurang. Oavsett anledning måste man ta sig upp igen, och det är här det blir lite kritiskt ibland. För det mesta vill man skylla på någon annan, ”den där kvinnan som körde nära mig” eller ”mina skidor fastnade i snön”. Ja, det finns gott om ursäkter. Det kan också hända att du faktiskt har fallit hårt, vilket resulterar i smärta eller obehag. Jag skulle INTE rekommendera att du reser dig upp innan du har någon omkring dig som kan hjälpa dig om olyckan skulle vara framme.
Vad du ska göra: Så när du ligger där, helt ihopkrupen med knallröda kinder och lust att skrika när musklerna i kroppen långsamt försvinner – kom ihåg att andas djupt. Personligen kan jag gå igenom många faser i känsloregistret under de (oftast) få sekunder jag står öga mot öga med snön. Men det slutar oftast med att jag skrattar högt medan jag skakar på huvudet och famlar för att komma på fötter igen. Tyvärr resulterar detta ofta i en skakig och helt slapp kropp som plötsligt inte har några muskler, vilket slutar med en ganska rolig blandning av boogie/survival move. För man vill ju inte falla igen, eller hur? Men det finns oftast någon i gruppen som har sett ditt fall och som säkert kommer att göra sitt bästa för att förlöjliga dig när du försöker resa dig upp. Mitt bästa råd? Ta ett djupt andetag, håll skidorna nere (om du är i pisten) och överkroppen uppe, smäll stavarna i snön och dra dig upp. Och kom ihåg! Håll dig i sidled, annars riskerar du att glida som om din rumpa och skidan vore en stor kälke hela vägen ner för pisten.
Når du kører for langt
Du har valt den perfekta platsen. Kanske har du sett ny, utsökt pudersnö som du bara MÅSTE ta dig ut till. Eller så är det kanske bara platsen där du kan ta det absolut bästa fotot på din semester. Hur som helst måste du ta dig dit – och helst före alla andra! I din iver att komma dit först kommer du att köra för långt. Och det är ganska tufft och ganska uppförsbacke. Bokstavligen talat. För ofta har man åkt för långt ner och inte dit. Så nu finns det bara en väg till den perfekta platsen – och det är upp.
Vad gör man: Och där står du och tittar upp och sedan ner. Det här är utan tvekan det ögonblick då du omprövar vikten av den där promenaden i den färska pudersnön. Och den där bilden? Visst finns det andra ställen med en lika vacker utsikt! Tja, det är upp till dig och din energi. Jag väljer ofta att traska tillbaka upp, och det är mest för att jag vet att jag kommer att ångra att jag inte gjorde det. För då kommer jag aldrig att hitta något lika häftigt igen! Men ibland gör jag det bara och siktar på att hitta det bästa stället en annan gång. Och jag skulle nog råda andra att göra detsamma, för låt oss vara ärliga – det är inte alltid värt ansträngningen och de ömma stavarna. Och chansen att det blir fel andra gången är väldigt liten.
Når alle andre ser bedre ud
”Se lige den lille pige! Hun er da ikke en dag over 10 år.” Fremstammer du lettere chokeret fra stoleliften som passerer henover freestyleparken. Du er ganske enkelt målløs. Efter du kommer af liften, svinger du stabilt kroppen ned ad pisten. ”Det går godt. Jeg er klart blevet bedre siden sidste år.” Du får stille og roligt opbygget en selvtillid, og dit skiløb føles bare bedre og bedre jo længere ned ad pisten du kommer. MEN så sker det. En godt og vel 6 årig dreng kommer susende forbi dig med de flotteste og mest nøjagtige carving sving du NOGENSINDE har set. Efterfulgt at sin mor, der ligeså elegant og øvet ræser derud af. Og her har vi så balladen igen. Med ét føler du dig som den absolut dårligste skiløber på pisten. ”Hvordan kan de være så gode? Hvorfor er jeg ikke så god?”.
What to do: Okay, ro på, træk vejret dybt. Jeg kender udmærket den følelse. Det er super irriterende og selvtilliden daler bare på et splitsekund. Misundelse er en grim ting. Beundring er derimod rigtig godt. For hvorfor egentligt ikke bare beundre hvor filans gode de der hurtige helte er? En ting er nemlig sikkert, de har 100% kæmpet for at nå dertil hvor de er nu. Og en helt anden ting at have i mente er, at de sikkert er lokale. De glider formentlig rundt på bjergene hver weekend i hele vintersæsonen. Og første gang de fik ski på var på deres 1-års fødselsdag. Og med vores 1 eller 2 ugers skiferie om året er det altså svært at sammenligne. Så naturligvis er de mega seje på pisterne. Og med det sagt, skal vi så ikke lige blive enige om, at nogle af de drop downs, kickers og andet spas de foretager sig, er noget du ALDRIG ville gøre om så du fik en kæmpe gevinst. Så mit råd: Se det som hvis du så fede skiklip på youtube. Hold ind til siden, sæt dig ned og nyd showet in real life.
Virkelig lange transportveje
Vi kender det alle sammen. De der super lange, flade og virkelig kedelige transportpister. Som skiløber misunder man tit snowboarderne for de behagelige støvler, men de misunder altså også skiløbere nogle gange. Især når pisten bliver lang og meget flad. Så kan de se hvordan skiløbere holder farten ved at stavre afsted, alt imens de selv går helt i stå, og må spænde boardet halvt af og hoppe derudaf. Omvendt får de ikke mega ondt i tricep-musklerne, som ellers kommer godt på overarbejde med sådan et par ivrige skub fremad. Ja værst er det jo egentligt når andre som har prøvet pisten, og det efterfølgende transportstykke før kommer susende i vild fart lige forbi dig. Det er virkelig irriterende.
What to do: Nu kunne det være rigtig fedt, at komme med det mest geniale trick. Sandheden er dog at uanset hvor meget vi mennesker ønsker at vinde over tyngdekraften – så sker det altså bare ikke. Er det fladt, så er det altså fladt. Hvis jeg så alligevel skal komme med et godt råd, så orienter dig så langt fremad som muligt. Hvis du er i tvivl, så stop op og kig efter andre skiløbere, så kan det være at du undgår at ende i samme fælde som dem. Des oftere og bedre du er til at vurdere afstande i god tid, des større chance er der for, at du spotter de utilgiveligt flade transportpiste i tide.
Husk! Du er ikke alene 😅